मैं-आ-- दिन----च---क- -ा---म ---ी ह-ँ
म-- आध- द-न पर-च-र-क- क- क-म करत- ह--
म-ं आ-ा द-न प-ि-ा-ि-ा क- क-म क-त- ह-ँ
-------------------------------------
मैं आधा दिन परिचारिका का काम करती हूँ 0 m-in ----- din---r-ch-a--ka--a--a-m---rat---ho-nmain aadha din parichaarika ka kaam karatee hoonm-i- a-d-a d-n p-r-c-a-r-k- k- k-a- k-r-t-e h-o-------------------------------------------------main aadha din parichaarika ka kaam karatee hoon
ल-----क------ ज़---द- -ैं
ल-क-न कर बह-त ज़-य-द- ह--
ल-क-न क- ब-ु- ज़-य-द- ह-ं
------------------------
लेकिन कर बहुत ज़्यादा हैं 0 l-ki- k-r bah-t z----- --inlekin kar bahut zyaada hainl-k-n k-r b-h-t z-a-d- h-i----------------------------lekin kar bahut zyaada hain
वह ---े---ह- -ैं
वह म-र- स-हब ह--
व- म-र- स-ह- ह-ं
----------------
वह मेरे साहब हैं 0 va- me---s---a--ha-nvah mere saahab hainv-h m-r- s-a-a- h-i---------------------vah mere saahab hain
Vid lunchtid går vi alltid till personalrestaurangen.
दो-ह- -ो -म--मेशा -ो----- -ा-- ह-ं
द-पहर क- हम हम-श- भ-जनग-ह ज-त- ह--
द-प-र क- ह- ह-े-ा भ-ज-ग-ह ज-त- ह-ं
----------------------------------
दोपहर को हम हमेशा भोजनगृह जाते हैं 0 do--h-r -o-h-m-h---sh--b-oja----h ---t---a-ndopahar ko ham hamesha bhojanagrh jaate haind-p-h-r k- h-m h-m-s-a b-o-a-a-r- j-a-e h-i---------------------------------------------dopahar ko ham hamesha bhojanagrh jaate hain
Flera språk
Klicka på en flagga!
Vid lunchtid går vi alltid till personalrestaurangen.
De flesta människor kommer ihåg sin första skoldag.
Men de kommer inte ihåg vad som hände innan.
Vi har nästan inget minne från våra första levnadsår.
Men varför är det så?
Varför kan vi inte komma ihåg upplevelserna vi hade som bebis.
Skälet ligger i vår utveckling.
Tal och minne utvecklas ungefär vid samma tidpunkt.
Och för att komma ihåg någonting, behöver en person talet.
Det vill säga han måste ha ord för det han upplever.
Forskare har genomfört olika tester med barn.
De gjorde då en intressant upptäckt.
Så snart barn lär sig tala, glömmer de allt som hände innan.
Början av talet är därför även början på minnet.
Barn lär sig en hel del under sina tre första levnadsår.
De upplever nya saker varje dag.
De gör också många viktiga erfarenheter vid denna ålder.
Trots detta, försvinner allt.
Psykologer kallar detta fenomen infantil amnesi.
Endast det som barnen kan namnge stannar kvar.
Det autobiografiska minnet behåller personliga erfarenheter.
Det fungerar som en dagbok.
Allt som är viktigt i vårt liv registreras där.
På det sättet, formar det autobiografiska minnet vår identitet.
Men dess utveckling är beroende av inlärningen av vårt modersmål.
Och vi kan endast aktivera vårt minne genom vårt tal.
Det vi lärde oss som små barn är naturligtvis inte helt borta.
Det finns lagrat någonstans i vår hjärna.
Vi kan bara inte komma åt det längre…- det är synd, eller hur?