저------ - - 이미 --년--어-.
저_ 실___ 된 지 이_ 일 년 됐___
저- 실-자- 된 지 이- 일 년 됐-요-
-----------------------
저는 실업자가 된 지 이미 일 년 됐어요. 0 jeon----s-l-e-b---a-doe--ji-i----- n---n-d-a--s-eoy-.j______ s__________ d___ j_ i__ i_ n____ d___________j-o-e-n s-l-e-b-a-a d-e- j- i-i i- n-e-n d-a-s---o-o------------------------------------------------------jeoneun sil-eobjaga doen ji imi il nyeon dwaess-eoyo.
Flera språk
Klicka på en flagga!
Jag har varit arbetslös i ett år.
저는 실업자가 된 지 이미 일 년 됐어요.
jeoneun sil-eobjaga doen ji imi il nyeon dwaess-eoyo.
De flesta människor kommer ihåg sin första skoldag.
Men de kommer inte ihåg vad som hände innan.
Vi har nästan inget minne från våra första levnadsår.
Men varför är det så?
Varför kan vi inte komma ihåg upplevelserna vi hade som bebis.
Skälet ligger i vår utveckling.
Tal och minne utvecklas ungefär vid samma tidpunkt.
Och för att komma ihåg någonting, behöver en person talet.
Det vill säga han måste ha ord för det han upplever.
Forskare har genomfört olika tester med barn.
De gjorde då en intressant upptäckt.
Så snart barn lär sig tala, glömmer de allt som hände innan.
Början av talet är därför även början på minnet.
Barn lär sig en hel del under sina tre första levnadsår.
De upplever nya saker varje dag.
De gör också många viktiga erfarenheter vid denna ålder.
Trots detta, försvinner allt.
Psykologer kallar detta fenomen infantil amnesi.
Endast det som barnen kan namnge stannar kvar.
Det autobiografiska minnet behåller personliga erfarenheter.
Det fungerar som en dagbok.
Allt som är viktigt i vårt liv registreras där.
På det sättet, formar det autobiografiska minnet vår identitet.
Men dess utveckling är beroende av inlärningen av vårt modersmål.
Och vi kan endast aktivera vårt minne genom vårt tal.
Det vi lärde oss som små barn är naturligtvis inte helt borta.
Det finns lagrat någonstans i vår hjärna.
Vi kan bara inte komma åt det längre…- det är synd, eller hur?